Trots att jag har mensvärk så mår jag bra. Trots att jag har skit ont i armen och det känns som att någon har knivhuggit mig där efter jag satt i p-staven tidigare idag så mår jag bra. Trots att jag vill ha en calzone men får köttbullar med makaroner så mår jag bra. Trots att jag har två cigg kvar så mår jag bra. Trots att jag inte fick träna idag så mår jag bra. Trots att jag måste ta hunden nu så mår jag bra.
Vet ni varför? För jag har äntligen hunnit måla mina naglar. Och varför är det så jävla bra då? Jo, det är så jävla bra för att hela veckan har jag klagat, och klagat, och klagat på att jag inte har tid för mig själv. Och till allt och alla som jag har mött så har jag sagt "jag hinner inte ens måla naglarna, så mycket har jag och göra!". Och nu.. Nu äntligen! nu har jag hunnit måla mina naglar. Rosa, och jag gillart! Jag har inte påstå att det blev bra. Men jag är fortfarande nöjd, för jag hann måla mina naglar.
Tror jag har börjat lära mig att uppskatta dem små skitsakerna i livet.
Och nu ska jag njuta av skitsakerna som att ta ut skithunden och ta min skitcigg så att jag bara har en kvar. Men jag mår bra ändå!



Värd att fotografera! Ni vet nog varför!



Jag och min stackars arm och min jobbiga bandage. :( trösta mig någon. För f*tt ont göre!