Ikväll orkar jag inte ens läsa Om jag kunde drömma, twilight, även fast jag vill. Kan inte finna anledningen heller. Jag som verkligen är beroende just nu. Jag är inte för trött för det, isånafall är rätt ord utmattad, för utmattad. Och jag är inte för ledsen för det, isånafall är rätt ord tom, jag är tom.
Jag tror jag aldrig någonson kunnat säga uppriktigt och ärligt att jag känner mig så ledsen så det känns omöjligt att skratta. För isådanafall hade jag ljugit, men nu är det annorlunda.
Jag har aldrig kännt mig så krossad utan att ena ha blivit krossad. Skumt, tänker ni. Jag med.