Gud vad jag önskar att jag vore den där eleven som hade så lätt för allt. Ni vet han/hon som alltid satt längst fram och viftade ivrigt med handen för att få säga det rätta svaret på lärarens fråga. Och läraren låtsas som alltid att han just i det ögonblicket inte såg den självsäkre elev med toppbetyg, han vet att han kan svaret. Istället lyfter han uppmärksamheten mot oss längst bak. Det är då man ångrar att man inte satt sig på den andra raden, där alla är som osynliga. Jag hatar känslan när läraren säger mitt namn och jag motvilligt skakar på huvudet och piper fram ett jag vet inte i all hast i kombination med den pinsamma tystnad i klassrummet. Min nuvarande klass är inte som min förra, tyvärr. Inte alls lika glappkäftad eller vild, som man var på den tiden. Det känns på något konstigt sätt som att läraren säger mitt namn för att förutmjuka mig, dom vet att jag är tillbakadragen och inte gillar att prata högt, iallafall inte under tystnaden i klassrummet som kan jämnföras som ett bibliotek, om inte värre. Förtår man då magknipen många av eleverna i min klass får av att sitta på lektionerna? Det är inte lätt att vara blyg och lite dummare än alla andra. Jag är ju faktiskt det, inte alls så smart som alla tror. Nästan tvärt om, dummare än alla tror.
Det är då jag kollar fram på dom i främre raderna och känner; fan vad jag är kass. Och samtidigt som en längst fram efter ett år av tystnad och läraren nästan tvingar ur klassen ett svar bara slänger ut sig svaret, helt korrekt. Då spelar det ingen roll om man är mitt inne i den djupaste dagdrömmarna av dem alla som finns i huvudet, för man avbryts alltid av svaret och tänker alltid samma sak; Hur fan kan han veta? Och inte jag?
Jag som försöker vara uppmärksam och engagerad. Varför blir det aldrig rätt?
Det är verkligen i dessa stunder man önskar att man var lika ambitiös som personen längst fram som viftar med handen och som så många ser som ett hatobjekt. Och alla vi på bakre raden är lika, vi säger att vi hatar dom så kallade pluggisarna längst fram, när det egentliga hatobjektet är vi själva.